I dessa kristider funderar världens makthavare på hur ekonomin kan stimuleras för att vakna till liv igen när allt är över och vilka samhälleliga investeringar vi behöver göra nu för att möjliggöra detta.

I en intressant artikel i IndustryWeek lyfter Caleb Foote och Robert Atkinson frågan varför satsningar på fysisk infrastruktur byggd av stål och betong fortfarande får så stor uppmärksamhet. Historiskt sett har satsningar på fysisk infrastruktur stimulerat ekonomisk tillväxt, men tillväxten har på senare år avtagit. Till exempel visar en studie att investering i motorväg i USA gav en ekonomisk avkastning på 18% på 1970-talet, 5% på 1980-talet men bara 1% under 1990-talet. En liknande studie i Europa mellan 1995-2009 visade på obefintlig ekonomisk avkastning och en negativ effekt på BNP på grund av underhållskostnader. Detta tyder på att behovet av fysisk infrastruktur till stor del är tillfredsställt, istället är det andra infrastruktursatsningar som är mer värdeskapande idag.

Författarna av artikeln menar inte att investering i fysisk infrastruktur är oviktig. Detta måste också göras, men de vill visa att satsningar på digital infrastruktur kan ge mycket större effekt och generera större total ekonomisk avkastning. 

Produktivitetsökningen beror naturligtvis på den direkta effektiviseringen en IT investering ger, men den skapar också helt andra förutsättningar för vidare rationalisering och innovation när arbetet lyfts från ett analogt till ett digitalt arbetssätt. Till exempel menar forskare att USA ökar sin produktivitet med 5% för varje fördubbling av satsningar på IT. Det är siffror som satsningar på fysisk infrastruktur inte kommer i närheten av. De lyfter också fram ett exempel från EU där forskare beräknat att om övriga EU:s länder byggde ut sin digitala infrastruktur till samma nivå som Norge hade 2011 skulle BNP öka med 315 miljarder dollar inom EU.

Med andra ord, satsningar på en digital infrastruktur, en Digital Stambana, är synnerligen viktig för Sverige, resten av EU och världen.