Arpita Chari är sedan i höstas arbetspaketsledare för WP 1 inom Digitala Stambanan Produktion. Hon har en spännande bakgrund med en masterutbildning i materiallära från Texas AM University, USA. Efter många år inom akademin ville hon ta sig ut i arbetslivet och arbeta inom industrin. Yrkeskarriären inleddes med en ettårig praktik på ett petroleumföretag i Singapore och därefter fyra år på ett sjukhus i Indien med uppgift att bland annat testa och utveckla ett 3D-mikroskop för ögonoperationer.

När maken, som under många år jobbat för Volvo lastvagnar, fick möjligheten att jobba på huvudkontoret i Sverige bestämde de sig för att flytta till Göteborg med barnen.

Hur kommer det sig att du nu jobbar som forskare på Chalmers, du som bestämde dig att du var klar med det akademiska efter din examen i Texas?

Vi bestämde oss för att flytta till Sverige och Göteborg för att vi visste att Sverige är ett bra land för familjen och att det finns gott om arbetstillfällen även för mig i Göteborg. När jag sökte jobb så träffade jag många personer på flera olika ställen och en av dem gav mig rådet att söka en doktorandtjänst. En doktorandtjänst i Sverige skiljer sig mycket från vad jag är van vid. Här jobbar doktorander mycket närmre näringslivet och det tyckte jag lät lockande. Därför började jag kolla upp olika avdelningar på Chalmers och vilka doktorandtjänster som söktes. Avdelningen för Industri- och Materialvetenskap tyckte jag passade mig och min bakgrund bäst. Inom den avdelningen hittade jag en tjänst rörande hållbar produktion på divisionen för Produktionssystem. De ville ha en person med examen inom materiallära med bred bakgrund som skulle arbeta med digitala verktyg inom Industri 4.0. Jag trodde inte jag skulle få den för det var många sökande, men efter flera rundor med intervjuer blev jag erbjuden tjänsten. För mig kändes detta som hand i handske eftersom miljö och hållbarhet är områden som ligger mig varmt om hjärtat och där tillverkningsindustrin har en stor påverkan. Därför vill jag gärna vara en del av detta och bidra i denna stora dubbla omställning som måste ske inom industrin.

Arpita Chari
Arpita Chari

Arbetspaketsledare

Digitala Stambanan Produktion

När du säger dubbla omställning, vad tänker du på då?

Det jag menar är att industrin och samhället inne i en digital omställning samtidigt som det måste ske en omställning till ett hållbart sätt att leva för att kommande generationer ska kunna bo på vår planet. I många fall är digitaliseringen en möjliggörare för hållbara lösningar.

I din forskning fokuserar du Industri 4.0, resiliens och hållbarhet i produktionssystemen. Hur kom du fram till det området?

För mig, som för många andra forskare, var den första tiden en sökandefas där jag gick igenom mycket litteratur inom många områden. Det kan liknas vid ett timglas där det efter hand trattas ned till en avgränsning som känns är rätt för dig. För mig var första 1,5 åren ett sökande. Hållbarhet och Industri 4.0 var med från början och resiliens fördjupade det hela. Hållbarhet delas ju in i ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, men för mig passar en avgränsning mot ekologisk hållbarhet bäst.

Kan du förklara vad resiliens innebär?

Resiliens är den långsiktiga förmågan hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas. I min forskning tittar jag på hur Industri 4.0-lösningar kan göra industrin mer resilent och ekologiskt hållbar. Det är alltså där Industri 4.0, hållbarhet och resiliens konvergerar som jag befinner mig.

Resiliens är den långsiktiga förmågan hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas.

Vad tittar du efter i din forskning?

Jag försöker förstå vad det är som driver förändring hos företag inom tillverkningsindustrin. Drivkrafterna är så klart att hantera utmaningar med klimat och hållbarhet och vad det för med sig. Det kan handla om klimatmål såsom The Green Deal eller andra nationella och lokala förordningar och lagstiftningar. Sedan tittar jag efter möjliggörande saker som kan vara en del i förändringen. Här kommer tekniker inom begreppet Industri 4.0 in och där handlar det mycket om att hantera data, information och kunskap digitalt på ett effektivt och inkluderande sätt.

Vad vill du åstadkomma med din forskning?

Som forskare vill jag få företag att inse vikten av att verkligen ta in detta i sin kärnverksamhet och genuint vilja jobba med det här, både top-down och bottom-up. Det får inte bara bli Green washing eller något som görs vid enstaka tillfällen.

Finns det andra forskare som jobbar med samma saker? I så fall, samarbetar du med dem?

Det kanske inte finns de som har exakt samma inriktning som jag, men det finns många som forskar på likande saker, inom Chalmers, på andra lärosäten i Sverige och internationellt. Det finns många sätt att samverka och det är något som vi gör och tycker är väldigt viktigt.

Hur ser du att din forskning kopplar till det som Digitala Stambanan arbetar med?

Digitala Stambanans mål är ju att öka användandet av digitala plattformar inom industrin. Digitala plattformar är en av teknikerna som kommer med Industri 4.0 och skapar möjlighet att dela data, information och kunskap på ett effektivt och flexibelt sätt. Det i sin tur skapar förutsättningar för datadrivna beslut där värdekedjor kan både bli mer flexibla och därmed mer reslienta, men även kan nya värden skapas och på så sätt öka företagens konkurrenskraft. Jag är väldigt tacksam över att få vara med i Digitala Stambanan för det ger mig inte bara en case-studie med ett företag utan här är det flera olika case med flera företag i varje.

Hur ser du att vi kan sprida Digitala Stambanans budskap ytterligare?

Jag tycker redan att jag ser mycket om Digitala Stambanan på sociala medier och i andra sammanhang. Jag tror att det är bra att nå ut till många genom att använda andra befintliga nätverk. Chalmers har kanske fler vägar inom till exempel Production Area of Advance. Ett annat sätt är kanske att få in fler Tekniksprångare i projektet som då skulle kunna sprida information i sina kanaler för att nå ut till yngre personer.

För EU är det viktigt att projekt såsom Digitala Stambanan inte bara blir nationella utan samarbetar på europeisk nivå, hur ser du på det?

Jag skulle vilja se mer samarbeten för jag tycker det finns mycket att lära av att samarbeta. Ibland kan det vara svårt att få till eftersom projekt kan vara finansierade på olika sätt och ha olika inriktningar. För Europa är det viktigt att hitta lösningar som nyttjar den inre marknad som finns inom EU. Om vi ser på var de stora plattformsleverantörerna kommer ifrån idag så är det USA och Kina som båda har stora inre marknader för sina produkter. De har dock andra lagstiftningar som påverkar den data som lagras i dessa tekniska lösningar. Inom EU värderar vi den personliga integriteten högt och behöver därför tekniska lösningar som kommer från Europa och som då styrs av europeiska lagar, men vår inre marknad är inte lika homogen som i USA och Kina. Därför behöver vi bli bättre på att samarbeta på europeisk nivå.

Tack Arpita! Mycket intressant att prata med dig. Lycka till med det fortsatta arbetet!

Digitala Stambanan stärker svensk industri genom digitalisering av värdekedjor. Projektet är ett samverkansprojekt finansierat av Vinnova och medverkande bolag. Arbetet pågår nu i två spår genom de strategiska innovationsprogrammen PiiA (Processindustriell IT & Automation) som driver projektet Digitala Stambanan IndTech och Produktion2030 som driver projektet Digitala Stambanan Produktion.